Så ensam

anthony & the johnsons:knockin' on heaven's door

(fotograf: visualpanic)

 

Så ensam hon måste ha varit.
Min mamma.
Ensam med sina aningar.
Med sin oro.
Med sina funderingar om framtiden.
Jag kan tänka mig (eller egentligen kan jag nog inte det) allt, precis allt som hon oroat sig över.
Bilen, huset, uppvärmningen, snön, regnet, solen, städningen, sjukhusbesök och förvirringen.
Den totala förvirringen som hon visste skulle drabba mannen hon älskade.
Ensam med sin skuld.
Sin trötthet.
Och ensam med sin rädsla.

Så ensam hon var.
Så rädd hon måste ha varit.
Min mamma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s